Rama

Sedan Ramas räddning var vi alltid så hoppfulla om att hans ben skulle klara sig och hans kropp skulle anpassa sig men med tiden fortsatte hans tillstånd bara att förvärras och det kunde ses att när han växte så gjorde smärtan och vi var så ledsna att säga adjö till honom men vi vet att han är lugn nu och med Dame Daphne, Luggard, hans gode vän Barnoti och alla andra små laddningar i himlen. Precis som med Luggard och Maisha tror vi att både Rama och plantskolebesättningen visste att han hade ont, och de brukade checka in på honom hela dagen i skogen men ingen av dem skulle pressa honom att göra någon långväga promenad. Trots att han hade ont var Rama alltid en så pigg tjur, och han förblev nära alla sina vänner och Keepers. Vi är förtvivlade över att dela denna sorgliga nyhet, men som Daphne alltid brukade säga, åtminstone nu är han bortom all ytterligare smärta och lidande "någonstans i det stora någonstans"... och livet är för de levande... Så vi måste ta oss upp framåt och koncentrera oss på dem, för de behöver oss nu mer än någonsin. Vi minns henne, i början, när det inte fanns någon plan eller formel för hur man uppfostrar dessa barn och allt hon gick igenom då - hon lämnade oss ett underbart arv, och så förblir vi starka och lika hängivna till saken som någonsin.